"Färgens transparens på det vita pappret är som musik för ögat"
Arne Isaksson

måndag 28 oktober 2013

Den femte dimensionen

Den femte dimensionen

Jag fascineras av den femte dimensionen - spegeln - som används mycket inom Reggio Emilia pedagogiken. Spegeln utvecklar igenkännandet av den andre, stimulerar perception och seendet av rummet, utvecklar barnets identitet och kroppsuppfattning. Först när ett barn är ett halvt år kan de känna igen sig själva i en spegel och bland djur är det bara schimpanser som vet att spegeln visar de själva. Spännande forskning!
Min roll kommer att vara en nyfiken, medforskande pedagog.
”Någon kanske vet vad ett barn är men ingen vet vad det kan bli.” Ann Åberg/HilleviTaguchi

Referenser:
Braxell, Stina: Skapande barn. Lärarförbundet 2010
Häikiö, Tarja: Barns estetiska läroprocesser; Atelierista i förskola och skola.
Spaarman, Anna: Barns visuella kulturer
Reggio Children/ Projekt Zero: Att göra lärandet synligt-barns lärandet individuellt och i grupp.
Gunve, Fredrik: Samtidskonst/ föreläsning
Ilustrerad vetenskap:tidning

Varför atelierista?

Varför atelierista?

Den första atelierista i Italien, Vea Vecchi förklarar att en atelierista har en utbildning inom ett konstnärligt område som samarbetar med övrig personal i arbetslaget genom att arbeta projektinriktad, utgå från barnets intresse och få de att pröva på olika arbetssätt.Som pedagogisk ledare ska atelierista balansera det styrda och ostyrda, skapa öppnhet och tolerans i pedagogiken, vara inspiratör, medforskare.

Anna-Maria Andersson och Catharina Valenta föreläste om atelieristas roll i sociala medier.Mycket utvecklande i vår roll för att kunna informera om vårt arbetssätt. Förskolan, skolan är en plats för lärande, en platform för ofentligheten.

Tarjas Häikiös föreläsning beskriver hur viktigt det är för oss pedagoger att jobba med den symboliska funktionen där barnen ska lära sig på högre nivåer hela tiden. Ett exempel från min verksamhet som handlar just om detta: vi hade sparat en målning under ca 1 år, det var en stor sommartavla som vi skapade men som verkade inte längre intressant. Jag kom på att vi kan sätta upp tavla utomhus, fast det var vintern, ville se barnens reaktioner. Första intrycket när barnen gick ut var att många samlades runt tavlan och började upptäcka nya saker, blev medvetna om årstiden sommar, många kom ihåg sommar värmen, vattnet, snäckorna.

Diskussionerna om sommarlängtan fortsatte inomhus, barnen skapade strand med hjälp av filtar och ville ha vattenlek. Det var så underbart att se deras spontana tankesätt. Med exemplet ovan tänker jag på atelieristas roll i utvecklingen av utemiljön.