Sammanfattning VT 2014
En av de mest
intressanta faserna i barns bildskapande som fascinerar mig är klotterstadiet
där tre kategorier av klotterstadiet urskiljas: tillfälligt, kontrollerat och
benämnt klotter. Det här stadiet är intressant att forska vidare och se om
kultur har påverkan på hur dessa klotter ser ut och kan vara en utgångspunkt
för nya teoribildningar inom området. Ulla Löfstedt skriver i sin rapport ”
Barns bildspråkiga utveckling. En sammanställning av teorier om barns
teckningsutvecling” : ” i ett lärandesammanhang har sådana teoretiska synsätt
betydelse för hur lärandemiljön kommer att formas. Lärandemiljön inkluderar här
didaktiska ställningstaganden i förhållande till bildskapande aktiviteter”.
Utifrån det ser jag ett samband med Tarjas föreläsning om miljöer som levande
laboratorier. Hon menar att vi pedagoger ska visualisera lärandet, barnen lever
genom syn, perception, emotion, ljud; därför just tema som doft, ljud, färg är så betydelsefulla för barn. Bildanys
är spännande, utvecklande både för barn och pedagoger. Bilderboken ”Den farliga
resan” av Tove Jansson är ett bra exempel på mångtydiga innehål, symboliska
detaljer som inte låter sig tömmas vid enstaka läsning. Jag tänker även på andra böcker med liknande
innehål som till exempel: ”Pojken och draken”,
Lidia Postmas och ”Den lilla drömätaren”, Michael Endes.
”Förskolan bör vara
rik på material och redskap som inbjuder till att pröva, undersöka,
experimentera, testa och förättra samt beskriva föremål utifrån hur de
förändras och deras osynliga egenskaper. Barnen ska vidare ges möjligheter att
blanda, värma upp, kyla ned, skära i, blöta ned, lösa upp, lukta på, böja samt
bryta av olika material för att se om och hur förändras.” ( Förskola i
utveckling – bakgrund till förskolans läroplan, sid 16-17).
Mia Andersson delade
med sig viktiga tankar om just miljön som till exempel att miljön ska ha något
att berätta för alla som kommer dit, den ska ropa till barnen: kom hit och
utforska mig! Att se till att det finns erbjudanden och material som drar barn
till sig, skapa ny vänskap och nya relationer som är ej kopplade till kön – så
viktigt i dagens samhälle när en massa ideer och värderar cirkulerar runt. Om vi uppfattar estetik som något som kräver
en handling måste vi inse det tillfälliga, övergående i handlingen med.
” Det pedagogiska
rummet avspeglar vår syn på barnet. Rummet som en handlingens rum”. Nordin
Hultman
Fredrik
Gunve – Konstens trauma hantering – samtidskonst. Dessa begrepp har inga
målningar, det är det som händer mellan mänskliga kommunikationer. Ett sätt att
hantera trauma är ett terapeutiskt sätt,
det är viktigt att vi känner till, det är en sida som alla människor berörs, en
förståelse av materialitet. Abjekt – är komplicerat, det är ej objekt, ej
subjekt, det är det som vill komma ut. ( ett exempel: videofilem vi såg där
”det kräks en massa prylar”. Samtidskonsten är en paradox. Den abstrakta
konstens paradox är att befria objektet från det figurativa. I det lekfulla när
det inte finns något bestämt, finns något viktigt.Mobbning kan etydelse för hur lärandemiljön kommer att formas. Lärandemiljön inkluderar här
didaktiska ställningstaganden i förhållande till bildskapande aktiviteter”.
Utifrån det ser jag ett samband med Tarjas föreläsning om miljöer som levande
laboratorier. Hon menar att vi pedagoger ska visualisera lärandet, barnen lever
genom syn, perception, emotion, ljud; därför just tema som doft, ljud, färg är så betydelsefulla för barn. Bildanys
är spännande, utvecklande både för barn och pedagoger. Bilderboken ”Den farliga
resan” av Tove Jansson är ett bra exempel på mångtydiga innehål, symboliska
detaljer som inte låter sig tömmas vid enstaka läsning. Jag tänker även på andra böcker med liknande
innehål som till exempel: ”Pojken och draken”,
Lidia Postmas och ”Den lilla drömätaren”, Michael Endes.
”Förskolan bör vara
rik på material och redskap som inbjuder till att pröva, undersöka,
experimentera, testa och förättra samt beskriva föremål utifrån hur de
förändras och deras osynliga egenskaper. Barnen ska vidare ges möjligheter att
blanda, värma upp, kyla ned, skära i, blöta ned, lösa upp, lukta på, böja samt
bryta av olika material för att se om och hur förändras.” ( Förskola i
utveckling – bakgrund till förskolans läroplan, sid 16-17).
Mia Andersson delade
med sig viktiga tankar om just miljön som till exempel att miljön ska ha något
att berätta för alla som kommer dit, den ska ropa till barnen: kom hit och
utforska mig! Att se till att det finns erbjudanden och material som drar barn
till sig, skapa ny vänskap och nya relationer som är ej kopplade till kön – så
viktigt i dagens samhälle när en massa ideer och värderar cirkulerar runt. Om vi uppfattar estetik som något som kräver
en handling måste vi inse det tillfälliga, övergående i handlingen med.
” Det pedagogiska
rummet avspeglar vår syn på barnet. Rummet som en handlingens rum”. Nordin
Hultman
Fredrik
Gunve – Konstens trauma hantering – samtidskonst. Dessa begrepp har inga
målningar, det är det som händer mellan mänskliga kommunikationer. Ett sätt att
hantera trauma är ett terapeutiskt sätt,
det är viktigt att vi känner till, det är en sida som alla människor berörs, en
förståelse av materialitet. Abjekt – är komplicerat, det är ej objekt, ej
subjekt, det är det som vill komma ut. ( ett exempel: videofilem vi såg där
”det kräks en massa prylar”. Samtidskonsten är en paradox. Den abstrakta
konstens paradox är att befria objektet från det figurativa. I det lekfulla när
det inte finns något bestämt, finns något viktigt.Mobbning kan vara en lek från början.
Reggio Emilia har potential för att hantera detta. Lekrum är ettett terapi
rum.
Cristian Fabbi –
verksamhetsansvarig för åtta kommuner i
provinsen Reggio Emila, norra Italien. Föreläsningen inleddes med att det
viktigaste hos barn är nyfikenhet. Han menade att vi kan inte veta exakt hur
barn lär sig men vi har olika hypoteser baserade på erfarenhet som gör att vi
observerar varje barn och utgår ifrån den individuella observationer så vi kan
följa hela utvecklingsprocessen. Enligt Cristian Fabbi hade projektdimensionen
följande viktiga punkter: relationer, tankar, emotioner, perceptioner, estetik,
etik. Man börjar projektet med en spännande aktivitet eller diskuterar och
frågar barnen med öppna frågeställningar. De verkar hämta inspiration från
närmiljön. Att jobba i projekt form är att tilllåta komplexitet, ta in så många
hjälpmedel som möjligt dvs projektet är dinamiskt och har följande etapper:
observationer, dokumentationer, analysfas-reflektion,planeringsfas-
bearbetning, aktivitet.
Lärandet är inte
linjärt säger forskningen, den sker i etapper. Howard Gardner, professor i
pedagogik, menar att varje barn har sin egen speciella inlärningsstil. Gardners
forskning har stor betydelse för framtidens utbildning inte minst i den
västerländska skolan som har varit dålig på att låta människors olika intelligenser
komma till sin rätt.
Piazzan är symbolisk, torget är allas
mötesplats - den ska vara välkomnande, där finns information om förskolans
historia, plats för föräldrar att sätta sig, det ska förmdela rikedomen som finns på
förskolan. Alla har en
historik även om man är två år, det blir djupare med åren då kan man relatera
till fler personer än föräldrarna.
Videofilmen som jag
såg på föreläsningen kändes så äkta, så spontan! Härligt att se hur barnen
visar sin glädje och nyfikenhet över pedagogernas handledning. Nytt och
intressant att se när pedagogen gick baklänges i leden och hade hade
ögonkontakt och samtal med barnen. Tycker att detta känns som extra trygghet
för barnen. Samligen är av central betydelse, det vktigaste mötet under dagen,
ett demokratisk forum där barnen tränas på att uttrycka sig, ger samma
möjligheter till varje enskild person, den ställs aldrig in.
Nyckelord över barnsyn
·
Barndom –
barnet i centrum
·
Lyssnande
– för att kunna sätta benet i centrum måste vi lyssna
·
Delaktighet
– förskolans arbete är förknippat med närmiljön
·
Kompetens
- tolkar världen- han menar lärande inte undervisning
·
Relationer
- till allt, det är kommuninvånarnas
förskola, den ska vara öppen för alla
·
Utforskande
– experimenterande – upptäckande
·
Känslor –
alla sinnen involveras och många uttrycksmöjligheter används
·
Nyfikenhet
– både barnens och vuxnas teorier, tankar är alltid inspiration när ett projekt
föds
·
Kreativitet
– de har ingen mål att ha en artistisk förskola däremot tror de att göra bilder
är ett naturligt verktyg för barnen
·
Frihet –
Rättighter – förmågan att göra val, barnen är bärare av rättigheter
Detta
innebär att man har ett reflekterande arbetssätt utifrån ”de tre pedagogera”
-
Barnen –
hjälper varandra i kunskapssökandet
-
Pedagogen
– stöttar barnet i bakgrunden
-
Miljön –
föränderlig och stimulerande
Hela föreläsningen var
strålande, en duktig föreläsare som fångar alla lyssnare med sin humor, värme
och erfarenhet. Jag kommer att ha nytta
av den inspirerande och lärorika dagen!
Bildlärarnätverket – mycket inspirerande, intressant att
kunna komma i kontakt med så många personer som delar samma intressen. Dessutom
kan man få del av aktuell litteratur och forskning. Det blir spännande att
följa gruppen även om jag kommer att avsluta Atelierista kursen.
Färgsymbolik – ett ämne som har alltid fascinerat mig och
tänker fördjupa mina kunskaper i eftersom har så stor användning inom
pedagogik. Färgernas betydelse har kopplingar till biologiska, sociala,
politiska, religiösa, estetiska och kulturella uppfattningar och därför viktigt
att kunna tolka barnens teckningar utifrån en interkulturell pedagogisk syn.
Hela kursen var
verkligen inspirerande och berikade mina pedagogiska kunskaper i min roll som
en professionell pedagog.
Tack alla föreläsare!
Referenser
Braxell,
Stina: Skapande barn. Lärarförbundet 2010
Cristian Fabbi: föreläsning
Gunve, Fredrik: föreläsning
Linder, Linda : föreläsning
Löfstedt, Ulla: Barns bildskapande
Läroplan för förskola 98/10
Mårtensson Pernilla: föreläsning
Häikiö, Tarja: Barns estetiska läroprocesser; Atelierista i
förskola och skola.
Reggio Children/ Projekt Zero: Att göra lärandet
synligt-barns lärandet individuellt och i grupp.
Spaarman, Anna: Barns visuella kulturer
